5.1.1 Allmänt
När ett föremål, behäftat med en defekt i eller strax under ytan, införs i ett magnetfält uppstår ett läckfält utanför defekten. (Jämför hur järnfilsspån som läggs på ett papper orienterar sig om en hästskomagnet hålls under papperet).
Detta läckfält kan attrahera finfördelat ferromagnetiskt material. Genom att förse sådant magnetiskt påverkbart material med kontrastmaterial i form av ett färg- eller fluorescerande ämne kan defekten synliggöras. En sådan indikation blir bredare än själva defekten, varför även tunna defekter, som till exempel sprickor, lätt kan ses.
En förutsättning är att magnetfältets kraftlinjer skär de defekter man önskar detektera så vinkelrätt mot defekternas längdriktning som möjligt. Av denna anledning kan provföremålet behöva magnetiseras i flera olika riktningar för att säkerställa detektering.
5.1.2 Alstring av magnetfält
Alla elektriska ledare som genomflyts av en elektrisk ström omges av ett magnetiskt fält. Detta kan lätt visas på samma sätt som angetts ovan med hjälp av järnfilspån eller med en kompass, som hålls i närheten av en ledare. Kompassnålen kommer att ställa in sig parallellt med det magnetiska fältets riktning.
Om en ledare lindas i flera varv till en ring, det vill säga till en elektrisk spole, kommer varje varv att förstärka magnetfältet. Till fältet, vars styrka bestäms av strömstyrkan i ledaren och avståndet från mätpunkten, hör ett magnetiskt flöde, vars täthet är direkt proportionell mot det magnetiska fältet enligt följande samband.
B = μH
B = Magnetisk flödestäthet
μ = Permeabilitet = materialets magnetiska genomsläppsförmåga
H = Magnetisk fältstyrka
