0.0.1 Översikt
Oförstörande provning (OFP) är en sammanfattande benämning på en rad olika provningsmetoder. De grundar sig på olika fysikaliska principer och har därför skilda fördelar och begränsningar. I uppräkningen av metoderna nedan anges även deras internationellt vedertagna beteckning.
Radiografisk provning RT – Radiographic Testing
Magnetpulverprovning MT – Magnetic Particle Testing
Ultraljudprovning UT – Ultrasonic Testing
Provning med penetrant PT – Penetrant Testing
Induktivprovning ET – Eddy Current Testing
Akustisk emission AE – Acoustic Emission Testing
Läckprovning LT – Leak Testing
Visuell syning VT – Visual Testing
Gemensamt för metoderna är att
- de i många fall är indirekta provningsmetoder
- kvantitativa värden endast erhålls i undantagsfall
- provresultaten ibland är mångtydiga och kan kräva kvalificerad och erfaren personal för utvärdering
- hela provmaterialet kan undersökas
- samma material kan provas flera gånger, varvid ett flertal egenskaper hos ett och samma material kan undersökas
- tidsberoende variationer i materialegenskaperna kan följas kontinuerligt under tillverkning
- förutsättningar för automatisering av provningsförfarandena i många fall är gynnsamma
- utförande och utvärdering av provningen ofta styrs av detaljerade specifikationer.
För varje metod finns ett flertal tillämpningar eller tekniker, vilkas utformning bestäms av ett antal faktorer. En sådan är avsikten med provningen, där några områden exemplifieras nedan:
- detektering och utvärdering av defekter
- mätning av dimensioner
- bestämning av defektläge
- karakterisering av struktur
- mätning och utvärdering av fysikaliska egenskaper hos materialet.
Detektering av defekter är den vanligaste tillämpningen, och val av provningsmetod bestäms av
- avsikt med provningen
- typer av förväntade defekter i materialet
- storlek och orientering av defekterna i materialet
- defekternas placering i materialet
- storlek och form hos provmaterialet
- provmaterialets sammansättning och struktur.
En OFP-metod kan användas i flera led under tillverkningen och användningen av en produkt. Slutkontroll är en vanlig tillämpning, där den tillverkade produkten provas mot kundspecifikation före leverans till kund.
Processkontroll är en annan användning, där provningen oftast insättes efter en nyckeloperation med snabb återföring till tillverkningsprocessen. Det tredje området är provning av befintliga produkter eller komponenter för att bedöma om dessa kan accepteras för fortsatt diftsanvändning. Detta användningsområde kallas driftsprovning eller in-serviceinspektion.
Då den oförstörande provningen i många tillämpningar ingår som en del i kvalitetssäkringsprogrammet, erfordras kvalificerad personal för genomförande av provningen.
I de följande avsnitten beskrivs de OFP- metoder, som har stor tillämpning inom industrin, nämligen radiografisk-, ultraljud-, induktiv-, penetrant- samt magnetpulverprovning.