0.2.1 Underhållet i produktionssystemet
Stålprodukterna måste ha en kvalitet och fylla ett behov som gör att deras marknadspris minst förmår täcka kostnaderna för produktion, marknadsföring och investeringar. Ett överskott är också nödvändigt bland annat för att utveckla nya produkter samt förnya och förbättra produktionsutrustningen. Därutöver krävs vanligen också en vinst som kan locka till sig det kapital som behövs för att expandera och finansiera verksamheten.
När man anskaffar en anläggning, till exempel en ny ugn, tar det en tid innan den har det värde för produktionen som gjorde att den köptes. Sitt fulla värde når den efter igångkörning och intrimning. Därefter avtar värdet successivt med tiden. Ofta kan man under en kortare tid tolerera en viss nedgång i kapacitet och funktion, men vid nedre toleransgränsen måste utrustningen ses över och renoveras. Annars kanske ett större haveri riskeras, Figur 1.
Försämringen av kapacitet beror vanligen på slitage eller tidens tand (korrosion med mera). För elektronisk utrustning är det dock oftare ett ”burn in”-test än drifttid som avgör komponentens egenskaper.
Det normala är att försämringarna beror på flera, ofta samverkande faktorer. Hit hör inte endast tid och produktionsmängd utan också miljö, skötsel, underhåll, utnyttjning, överbelastning et cetera.
Genom ett modernt, genomtänkt och systematiskt underhåll kan utvecklingen mot allt sämre prestanda motverkas och till och med en kontinuerlig förbättring uppnås, Figur 2.
- Service- och underhållskostnader i form av rengöring, smörjning, inspektion, tillståndskontroll, renovering, felsökning, reparation och ibland ombyggnad
- Indirekta kostnader som kan hänföras till brister i underhåll och säkerhet
- Intäktsförluster för leveransbortfall under stopptiden för underhållet.
