12.5 Återvunnet aluminium som råvara

Vid sidan av primäraluminium utgör aluminium som återvunnits från uttjänta produkter (skrot) eller fabrikationsspill en allt viktigare råvarubas för nya produkter. Återvinningsgraden är hög, vilket bland annat beror på att det återvunna materialet är en utmärkt råvara med högt ekonomiskt värde. I dag utgörs en tredjedel av den totala aluminiumtillförseln av återvunnet aluminium, om några decennier beräknas den utgöra 50%.

Då aluminiumtillförseln mångdubblats sedan mitten av 1960-talet och det för vissa produkter (till exempel takplåt) kan ta 100 år eller mer innan de skrotas och återvinns, ger dagens andel omsmält aluminium ingen riktig bild av vilken återvinningsgrad som är möjlig.

En utmaning vid återvinning av aluminium är noggrannare skrotsortering. Legeringsämnen är lätta att sätta till, men svåra att ta bort ur smältan. Därför går den största delen av den återvunna metallen till gjutindustrin som kan ta emot aluminium med hög legeringshalt. Noggrannare sortering är en förutsättning för att plåt- och profilsektorn ska kunna öka andelen återvunnet aluminium i sina produkter, Figur 162.

Allt detta material kan inte tas om hand av gjuteriindustrin utan förs tillbaka som råvara till vals- och pressverk. Därför är det av avgörande betydelse att skapa system för skrotsortering efter legering eller legeringsgrupp (1:a legeringssiffran enligt SS-EN), allt för att materialet ska kunna smältas om till samma legering. Det är även väsentligt att redan vid konstruktion av nya produkter planera för en framtida återvinning.

Vid omsmältning av aluminium är såväl energibehov som miljöbelastning endast cirka 5% av den för primäraluminium. Detta faktum är naturligtvis ett förhållande som drastiskt påverkar en produkts livscykel. Bilindustrin har med hjälp av EPS-systemet (Environmental Priority Strategies) jämfört motorhuvar av olika material, där det klart framgår att återvinningen av aluminium har en avgörande betydelse.