0.13.1 Syften och mål
Konverteringen från råjärn till stål har förutom att sänka kolhalten till föreskriven
nivå en rad andra viktiga syften. Fosforhalten som helst inte bör överstiga 0,15% P i råjärnet sänks till nivån omkring 0,015%. (Speciella varianter av LD-processen finns för råjärn som överstiger 0,15% P). Svavel har i regel raffinerats före LD-steget. Man vill ändå oftast sänka halten från nivån runt 0,05% till cirka 0,02% för att vid behov ytterligare raffinera svavel i efterföljande skänkbehandlingen.
Temperaturen som i råjärnet ligger inom intervallet 1250-1400 °C måste höjas, dels på grund av att smälttemperaturen (Likvidus) höjs väsentligt vid sänkningen av kolhalten, och dels behövs en övertemperatur för att täcka temperaturförluster vid tappning, legering och transport. Temperaturen efter kolfärskningen är därför oftast mellan 1650-1750ºC.
Ur kvalitetssynpunkt finns även krav på låga kväve- och vätehalter. Ett annat mer
praktiskt kvalitetsmått är att undvika att få med ugnsslagg vid tappningen. Detta är viktigt för att underlätta efterföljande skänkbehandlingssteg.
För att optimera produktionsekonomin är de viktigaste målen:
- Hålla en hög träffsäkerhet på analysen
- Hög produktionstakt, korta ”tap to tap” tider
- Hålla ett högt utbyte och låga förbrukningstal
- En maximal skrotsmältningskapacitet
