2.0.1 Bränslen inom stålindustrin
Inom stålindustrin används vanliga bränslen som olja och gasol i olika kvaliteter. Dessutom finns det inom verken i Luleå och i Oxelösund även ”egna” bränslen, som inte förekommer på andra svenska industrier. Dessa är koksugnsgas, masugnsgas och LD-gas och bildas i olika processer vid stålframställningen.
2.0.2 Några data om bränslen
När bränslen förbränns frigörs energi. För varje bränsle anges ett tal som kallas ”värmevärde”. Detta talar om hur mycket kemisk energi som bränslet innehåller per måttenhet som kg, ton, nm³ et cetera. (nm3 betyder normalkubikmeter det vill säga en m³ vid 0°C och 1 bar).
Värmevärdet beror på hur mycket kol och/eller väte som bränslet innehåller. Värmevärdet för rent kol är 33,2 MJ/kg och för väte 120,1 MJ/kg.
Vid förbränningen behövs syre. Normalt tas syret från luften och då behövs det en viss mängd luft per kg eller m³ bränsle för att en fullständig förbränning skall kunna ske. Om mindre luft tillförs, räcker inte syret i luften för att förbränna allt bränsle. Om mera luft tillförs, passerar den genom brännaren utan att delta i förbränningen.
I tabellen nedan ges några huvuddata för de viktigaste bränslena inom stålindustrin.
Varningar:
- – Gasformiga bränslen, som vid eventuell gasläckage blandas med luft i en ugn eller i en lokal, kan bilda explosiva gasblandningar.
- – Brännbara gaser innehåller ofta koloxid. Det finns risk för förgiftning!
