Innehållsförteckning

    0.3.1 Livcykelkostnader och livscykelanalys

    Miljöfrågor har stor betydelse i samband med olika produkters framställning, användning och framförallt avveckling. Det rostfria stålet har i detta avseende en stark position; hela den svenska rostfriproduktionen är idag skrotbaserad det vill säga förutsätter en mycket hög återvinningsgrad. Eftersom skrotpriset är högt så stimuleras återvinningen. Restvärdet på en skrotad anläggning kan vara avsevärt och åskådliggörs med analys av livscykelkostnader (engelska LCC eller Life Cycle Costing). Metoden ger ekonomiskt underlag för att konstruera i material som ger en totalt över anläggningars livstid bästa ekonomi. Faktorer som underhållsfrihet premieras liksom höga restvärden. Material som ger en lägsta initial kostnad vid investering men på grund av lägre prestanda sett över längre tid, avslöjas.

    Tillämpningar av metoden har exempelvis visat att långa pipelines för olja och gas bör konstrueras i kolstål, medan kortare bör göras i rostfritt. En av flera bidragande faktorer är att inhibitorkostnaden för att skydda kolstålskonstruktionen inte ökar med ökande längd. Ett annat LCC-resonemang leder till att produktionsrör av rostfria material är lönsamma att installera, på grund av underhållsfriheten, om borrhålets djup överstiger 3000 m.

    Livscykelanalys (LCA) är ett kvantitativt verktyg för att utvärdera miljöbelastningar och miljöfördelar som är förknippade med hela produktens kretslopp. Det blir därmed möjligt att sammanväga en eventuellt högre miljöbelastning i produktionsfasen för ett avancerat material med möjligheten att minska vikt eller ökar livslängd i användarfasen. Speciellt det sistnämnda kan vara ett tungt argument till fördel för rostfria stål. Arbetssättet är standardiserat, bland annat i ISO 14040, Environmental management — Life cycle assessment — Principles and framework, och det finns ett antal kommersiella programvaror för LCA, men dessa kräver expertkunskap för att utföras på ett korrekt sätt.