1.6.1 Slagg som restprodukt
Man bör skilja på två typer av slagg, nämligen masugnsslagg och stålugnsslagg (slagg från konverter, ljusbågsugn, skänkugn).
Masugnsslagg har låg järnoxidhalt och saknar i regel metalliska beståndsdelar. Dessutom granuleras den ofta, vilket underlättar provtagning och provberedning. I princip kan dessa arbetsmoment uföras på samma sätt som för järnmalm.
Slagg från stålugnar innehåller däremot ofta ansenliga mängder metalliska beståndsdelar (främst järn), vilket försvårar såväl provtagning som provberedning. För att få tillräcklig representativitet bör därför större provmängder behandlas än vid masugnsslagg. Delproven bör förkrossas och siktas, alternativt magnetsepareras för att avskilja de metalliska beståndsdelarna. Därefter kan proven behandlas som masugnsslagg.
1.6.2 Slaggprov för processtyrning
Slaggens funktion i processen är dels att skydda stålsmältan mot oxidation, dels att ta upp föroreningar i stålet såsom fosfor och svavel. Slaggens raffineringsförmåga styrs genom dess basicitet, det vill säga förhållandet mellan kalcium- och kiselhalten.
Man måste också ta hänsyn till slaggsammansättningen för att undvika onödigt slitage på ugnsinfodringen. Här är det fråga om provtagning vid hög temperatur (1100 – 1600 °C) och av en produkt i smält form. Vanligen tas 1-3 slaggprov per tappning eller charge. Provet bör betraktas som ett stickprov. Tack vare att slaggen är smält är dock representativiteten förhållandevis god.
Slaggprov från masugn tas i ränna i samband med tappning (utslag). Det vanligaste sättet är att ta provet med en skopa och hälla smältan på en järnhäll, där slaggen får stelna. Därefter krossas provet manuellt eller med hjälp av en enkel käftkross och sänds till laboratoriet med rörpost.
Provtagning av slagg ur konverter eller annan typ av stålugn kan också utföras med skopa, men för att undvika kontaminering av slaggen med stålpartiklar, är det bättre att använda ett så kallat slaggsvärd. Detta består av ett cirka 5 cm brett och 50 cm långt plattjärn fastsatt på en stång. Svärdet doppas snabbt i slaggskiktet, varvid ett skal av slaggen fryser på svärdet. Slaggen knackas av och sänds med rörpost till laboratoriet. Figur 10 visar schematiskt provtagning av slagg i LD-konverter.
1.6.3 Provberedning av slagg
I laboratoriet provbereds slaggen genom eventuell förkrossning i en käftkross eller motsvarande, samt genom finmalning i skivsvängkvarn. Konverterslagg behöver vanligen magnetsepareras för att avlägsna metalliskt järn. Magnetseparering utförs lämpligen mellan förkrossning och finmalning. Om slaggen innehåller omagnetiska metalliska beståndsdelar kan dessa avskiljas genom siktning. För vidare provpreparering, se avsnittet för röntgenanalys, kapitel 3.3.3.
