Innehållsförteckning

    5.2.1 Valsningsmetoder och spårserier

    Utgångsämnet för tillverkning av stång och tråd är billets i dimension 120–160 mm. Normalt stränggjuts dessa, men valsning från göt förekommer. Med tråd avses normalt en produkt, som levereras i hasplat utförande (cirka Ø 5,5–30 mm), medan stång levereras i uppklippta längder (cirka Ø 25–230 mm).

    Symmetriska profiler valsas i öppna spår där ämnet vrids mellan sticken, medan slutna spår används för färdigvalsning av osymmetriska profiler. Spårserien utformas främst för att uppnå höga reduktioner och god genombearbetning.

    Det öppna boxspåret används främst vid ämnesvalsning från göt, slabs och blooms. Reduktionen i sticket kan lätt varieras och flera stick kan tas i samma spår. Boxspårets omslutande form gör att alla sidor på det gjutna ämnet blir bearbetade och därmed minskas risken för sprickor.

    Användning av plattoval medför att reduktionen i sticken kan ökas på bekostnad av en ojämnare reduktionsfördelning och högre gripvinkel.

    Kombinationer av spetskant-fyrkantspår ger måttliga reduktioner, men serien är flexibel och klarar ett stort dimensionsintervall.

    I mellan- och slutdel av verket används spårserier med höga reduktioner. De vanligaste är kvadrat-oval och rund-oval. Med kvadrat-oval-serien kan reduktioner på 35–40 % tas, men reduktionsfördelningen blir ojämn och risken för ytfel ökar.

    Rund-oval-serien ger lägre reduktioner, men reduktionsfördelningen över tvärsnittet är jämnare. De sista sticken vid trådvalsning görs vanligen i trådblock, där sluthastigheten kan vara upp till 120 m/s.

    Armeringsstål valsas genom att det sista sticket görs i valsar, som spårats tvärs valsningsriktningen. Vid ”tempcore”-processen kyls ämnet direkt efter valsningen, varefter man låter ytan anlöpas av sin egenvärme. På detta sätt fås en kombination av goda bockningsegenskaper och hög draghållfasthet. Processen används ofta för tillverkning av armeringsjärn.

    Plattstång, plattstål och universaler valsas i kombinationer av platt- och kantstick. Definitionen är flytande, men breddintervallerna är cirka 25–150 mm för plattstång, 140–400 mm för plattstål och 160–1000 mm för universaler.

    För att valsa den önskade profilen konstrueras (kalibreras) en spårserie, där spåren utformas så att ämnet successivt närmar sig den önskade. För balkar förekommer även att ämnet förformas redan vid stränggjutningen.

    Spårkalibreringen beror av det valsade materialet, temperatur, valsdiameter, valsmaterial, valsverk et cetera. I dag finns avancerade programvaror tillgängliga för kalibrering, bland annat med finita elementmetoden (FEM).