Aluminium är ett grundämne och metall med låg densitet. Vid produktionen framställs ren metall. Rent aluminium har förhållandevis låg hållfasthet och är mjukt. Genom att tillsätta små mängder av andra metaller (legeringsämnen) flerfaldigas hållfastheten och hårdheten. Det finns hundratals olika legeringar beroende på vilka egenskaper man önskar. Ett tiotal legeringar står för den absoluta huvuddelen av aluminiumanvändningen.
Ofta behöver man kompromissa beroende på vilka genskaper som prioriteras, t.ex. kan höghållfasta legeringar vara svåra att svetsa, forma eller ha sämre korrosionsmotstånd. Enligt Europanormen betecknas aluminiumlegeringar med fyra siffror där den första anger huvudlegeringsämnet. En etta anger renaluminium, en tvåa att det är en koppar legering, en trea manganlegering o.s.v. I dagligt tal säger man då ”tretusenlegering” utan att bestämma vilken manganlegering och skriver det som ”en 3xxx legering”.
Ett undantag är gjutaluminium som anges med fem siffror.
Figur 4. Eldriven offroadmotorcykel tillverkad med olika aluminiumtekniker.
