7.2 Lackering

Aluminium kan utan större svårigheter lackeras (målas). Urvalet av kulörer är därvid stort och de tekniska egenskaperna hos lackerna är mycket goda. Många lacker har så god vidhäftning och formbarhet att formningen av produkten kan ske efter lackeringen, till exempel profilering av byggplåt, pressning av belagda stekpannor, utan att lacken spricker.

Pulverlackering och olika typer av våtlackering till exempel doppning, sprutning, rollning eller ridålackering används på aluminium. De flesta färgnyanserna, även metallic, kan läggas på med lösningsmedelsfria pulverlacker. Också olika lacktyper kan användas till exempel polyesterlack med god UV-härdighet eller epoxilack med god kemikaliebeständighet. Skikttjocklekar vid pulverlackering är 60–80 µm.

Oberoende av lackeringsmetod krävs en god förbehandling som bland annat omfattar rengöring och oxidborttagning. För produkter som används inomhus kan alkalisk avfettning eller etsning vara tillräcklig. För utomhusbruk krävs dessutom en kemisk ytomvandling, till exempel kromatering. Detta är den sedan lång tid mest använda metoden. Miljöskäl har dock medfört ett byte till kromfria processer.

Vid anodisering och infärgning av ett oxidskikt finns ett stort antal kulörer tillgängliga, men inte vit. För att lösa detta färgproblem finns den alternativa processen HM-vit. Den är en elektroforetisk infärgning enligt Honnystonemetoden.

Ett anodiserat, 7–10 µm tjockt och otätat oxidskikt doppas i ett bad, där en lack av akryl-melamintyp appliceras med hjälp av likström sk elektroforetisk deponering. Därefter härdas lacken i ugn vid cirka 180ºC så att färgen polymeriseras. Ytskiktets tjocklek är (oxid + lack) ca 30 µm, att jämföra med pulverlackens 80–120 µm, Figur 71.

Slutresultatet är en vit, UV-tålig yta med en glans som inte mattas i första taget. Motståndskraften mot korrosion, kemikalier och smuts är stor. Då färgen inte bygger upp på kanterna passar den bra för detaljer som ska passas ihop i en konstruktion. Färgskiktet får samma tjocklek över hela detaljen.